Den 30e juni var det så dags för den tredje matchen i årets upplaga av Tri Nations. Platsen för spektaklet var Melbournes cricketarena och lagen som skulle mötas var the Wallabies (Australien) mot All Blacks (Nya Zealand).
Min förväntning inför det hela var skyhög när jag nu idag äntligen hade möjlighet att se matchen och jag blev inte besviken. Kampen som utspelade sig på planen var magnifik med stenhård kamp om varje meter. All Blacks hade visserligen inte så stort bollinnehav som jag önskade mig men deras försvar medförde att australiensarna inte tog sig någonstans trots att de hade bollen. När det blåstes av för halvtid så ledde All Blacks med fem poäng och jag kände mig hoppfull inför andra halvleken...
Efter paus förändrades dock det hela och då en av All Blacks spelare sändes ut till the sin bin grusades mitt hopp. Wallabies passade på att göra ett try goal och med det var matchen öde beseglat. Trots tappra försök de sista tio minuterna så lyckades inte Nya Zealand komma tillbaka och Australien tog hem segern med 20 poäng mot 15.
Under matchens gång insåg jag även att jag har drabbats i en rugbyförälskelse - jag är helt betuttad i So'oialo. Vilken man, vilken spelare!
Den uppmärksamme läsaren kanske finner det märkligt att jag verkar hålla på All Blacks med tanke på att jag var en fanatisk Springboksanhängare i mitt senaste rugby inlägg. Jag vill därför klargöra hur min hjärna fungerar i det här fallet. Springboks har en alldeles särskild plats i mitt rugbyhjärta men om jag inte får se dem spela så är det All Blacks jag allra helst tittar på då jag finner dem nästan lika tuffa som mina sydafrikaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar