2007/08/27

Det osynligas piano

En ny programserie om homosexuella/homosexualitet inom den klassiska musiken. Programmen sänds 12.30 i P2 på måndagar.

Efter att ha avlyssnat första delen så kan jag konstatera att det hela är välgjort, initierat och mycket intressant. Redan efter sextio minuters lyssning har min uppfattning om musikhistorien förvandlats en hel del.

För mer information om programserien, samt för möjlighet till efterlyssninghit.

2007/08/24

Tanten rekommenderar...

Hej kära läsare (samtliga två...) här följer ännu ett inlägg där jag rekommenderar en massa saker som jag anser är er till fromma.

Först och främst vill jag varmt anbefalla en trevlig whisky: Glenfiddich den 15-åriga varianten. jag är väl medveten om att just det här märket är tämligen lättdrucket och välkänt. Likväl vill jag slå ett slag för just den femtonåriga varianten. Den har en trevlig friskhet i smaken som saknas i de yngre varianterna.

Det andra jag vill slå ett slag för är en av de stora sopranerna - La Stupenda! Jag har visserligen hört Joan Sutherland tidigare men det var först i lördags när jag inhandlade en samlingsskiva från förra året som jag verkligen överfölls av hennes storhet. Rösten, rösten, rösten - hur beskriver man den? Hennes tolkning av Casta Diva ur Bellinis Norma fick mig bokstavligt talat att gråta. hennes koloratur är ofattbar, värmen i rösten är vidunderlig och hennes hantering av de italienska såväl som de franska operorna är väl värd att avnjuta. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men hon kan ha petat ner Tebaldi från tronen som min favoritsopran vad beträffar den italienska repertoaren. Så, om du inte vill köpa en egen skiva så anbefaller jag dig att rusa till ditt lokala bibliotek och låna en skiva med La Stupenda.

2007/08/07

Tri Nations All Blacks - Wallabies

Matchdatum: 21 juli 2007
Spelplats: Eden Park, Auckland

Såhär sjutton dagar senare hojtar jag så äntligen ut min glädje - grattis All Blacks! Både Bledisloe- och Tri Nations-pokalen stannar i Nya Zealand.

Matchen slutade 26 -12.

Jekyll

Så var det dags att propagera för ännu en serie. Denna gång ett mästerverk från BBC vid namn Jekyll. Mannen bakom manuset är Steven Moffat som tidigare har gett oss serier som Press gang och Coupling. Den här gången har han skapat sin egen variant av berättelsen om Dr Jekyll och Mr Hyde, som om möjligt är ännu mer skrämmande än originalet.

Huvudrollen som doktor Jackman spelas av James Nesbitt som verkligen är som klippt och skuren i rollen. Den subtila förändringen i kroppshållning och ansiktsuttryck som markerarar förvandlingen till Hyde är lysande.

Värd att nämna är även Gina Bellmans prestation i rollen som Mrs Jackman. Tidigare har jag bara sett Gina Bellman i ovan nämnda Coupling och det var en stor glädje att se henne så bra i en så annorlunda roll.

Seriens rollbesättning är överlag mycket lyckad, manuset är en ren fröjd och det cinematografiska lämnar ingenting att klaga på. Tvärtom satt jag väldigt ofta på helspänn för att det var så spännande, otäckt och för att jag inte kunde räkna ut vilken vändning det hela skulle ta.

Serien får även ett litet homoplus för den exceptionellt coola detektiven och hennes flikvän som har små men inte obetydliga roller i historien.

(Serien består av sex avsnitt)

Hur talar de?

Jag vet att jag är en kinkig typ. Jag är även smärtsamt medveten om att mitt eget språkbruk är långt ifrån fläckfritt. Trots dessa insikter så kan jag inte låta bli att reagera när jag hör meningar som definitivt inte låter som de borde.

"Svarar upp mot ett behov..."

Allvarligt talat - kan man verkligen säga så? Vad betyder det? Vad vill Göran Hägglund säga? Har han själv förvanskat språket eller har han någon ond rådgivare vid sin sida? Så många frågor föds i mitt inre att jag inte ens minns vad sakfrågan han talade om var.