Jag har precis sett filmen Imagination (följ länken för ett referat av handlingen), en omtumlande filmupplevelse som definitivt inte lämnar åskådaren oberörd men var filmen bra?
Svaret blir blandat. Rent visuellt är det ett mästerverk. Drömsekvenserna, stop-motion animationerna, färgerna - allt drar in åskådarna i en fantastisk surrealistisk resa. Musiken i de här partierna är dessutom välskriven och hjälper till att bygga upp känslan av fascination och obehag på ett effektivt men inte övertydligt vis.
Problemet med filmen är den talade dialogen. Jag har full förståelse för att det här är en independentfilm med begränsad budget, men det betyder inte att det är ok för skådespelarna att spela över och/eller vara distanserade från de repliker de ska säga. Ett annat problem är att ganska många av replikerna blir övertydliga samt för pretentiösa för sitt eget bästa. I de fall när tidigare användna repliker mer eller mindre flyter ihop till ljudkollage fungerar det utmärkt.
Den här filmen hade kunnat vara ett mästerverk i sin helhet om skaparna hade litat på den visuella förmedlingen. Givetvis är ett visst mått av dialog nödvändig men det mesta som sägs i ord skulle framkomma minst lika bra i bilder.
Så vad blir mitt slutomdöme? Se filmen om du tycker om visuella experiment, surrealism, filmer som lämnar dig med en lätt klump i magen. Om du själv pysslar med bildexperimenterande och animation så är den ett måste. Om du däremot är allergisk mot övertydlig dialog och filmer som blir lite för pretentiösa så undvik den. Personligen är jag glad att jag såg den och har ungefär samma kluvna känsla som jag hade när jag hade sett Julien Donkey-Boy.
Svaret blir blandat. Rent visuellt är det ett mästerverk. Drömsekvenserna, stop-motion animationerna, färgerna - allt drar in åskådarna i en fantastisk surrealistisk resa. Musiken i de här partierna är dessutom välskriven och hjälper till att bygga upp känslan av fascination och obehag på ett effektivt men inte övertydligt vis.
Problemet med filmen är den talade dialogen. Jag har full förståelse för att det här är en independentfilm med begränsad budget, men det betyder inte att det är ok för skådespelarna att spela över och/eller vara distanserade från de repliker de ska säga. Ett annat problem är att ganska många av replikerna blir övertydliga samt för pretentiösa för sitt eget bästa. I de fall när tidigare användna repliker mer eller mindre flyter ihop till ljudkollage fungerar det utmärkt.
Den här filmen hade kunnat vara ett mästerverk i sin helhet om skaparna hade litat på den visuella förmedlingen. Givetvis är ett visst mått av dialog nödvändig men det mesta som sägs i ord skulle framkomma minst lika bra i bilder.
Så vad blir mitt slutomdöme? Se filmen om du tycker om visuella experiment, surrealism, filmer som lämnar dig med en lätt klump i magen. Om du själv pysslar med bildexperimenterande och animation så är den ett måste. Om du däremot är allergisk mot övertydlig dialog och filmer som blir lite för pretentiösa så undvik den. Personligen är jag glad att jag såg den och har ungefär samma kluvna känsla som jag hade när jag hade sett Julien Donkey-Boy.
