Så har den börjat, årets upplaga av Fantastisk filmfestival.
I år har jag äntligen tagit mig i kragen, eller snarare, tagit mig ur mysbyxorna och införskaffat biljetter till evenemanget. Så varför inte dela mina intryck med er, mina kära och tappra läsare?
Nightwatching av Peter Greenaway
Filmen i sig var nästan precis det jag förväntade mig: underbar minimalistisk musik; cinematografi från himlen; ljussättning som ger mig kramp i magen av välbehag; ett överflöd av dekor; utnyttjande av hela filmduken; uppbyggd på tablåer. Mumma, enligt mig. Lite som att bläddra i en bok med Rembrandts målningar fast med ljud till.
Redan i den förstå tablån blev det omöjligt för mig att inte dra paralleller till Derek Jarmans Caravaggio - en film jag älskar. Tonen är densamma, konceptet med att faktiskt berätta en film med hjälp av tablåer snarare än med handling som en berättelse. Båda filmerna lyckas dessutom ta tillvara bildspråken från den konstnär som de berättar om.
För mig blir det dock tydligt att Greenaway helt borde ha undvikit att ha en handling i en mer traditionell bemärkelse. Visst, det gör Nightwatching aningen mer tillgänglig, åtminstone på ytan. Handlingen kommer lite i vägen för vad tablåerna säger. Man ser inte handlingen pga dialogen så att säga.
På det hela var filmen en angenäm upplevelse, klart sevärd, en audiovisuell bekantskap värd att göra.
Bonusen var den frågestund med regissören som följde. Jag är helt förälskad i hans totala arrogans, hans förolämpande av publiken samt hans egen övertygelse om hur rätt hans synsätt är (jag håller givetvis inte med honom om hans analys även om den har poänger). Men frågestunden i sig blev något av en absurdistisk scen där ingen egentligen hörde vad de andra sade. En scen där människor blev förnärmade, talade om en sak fast samtalet egentligen handlade om något annat. Samt att alla var förbaskat artiga mot Mr Greenaway eftersom de beundrar hans arbete. Lysande!
[Jag själv var givetvis tyst och iaktog det hela med min vanliga arroganta attityd gentemot mina medmänniskor.]
I år har jag äntligen tagit mig i kragen, eller snarare, tagit mig ur mysbyxorna och införskaffat biljetter till evenemanget. Så varför inte dela mina intryck med er, mina kära och tappra läsare?
Nightwatching av Peter Greenaway
Filmen i sig var nästan precis det jag förväntade mig: underbar minimalistisk musik; cinematografi från himlen; ljussättning som ger mig kramp i magen av välbehag; ett överflöd av dekor; utnyttjande av hela filmduken; uppbyggd på tablåer. Mumma, enligt mig. Lite som att bläddra i en bok med Rembrandts målningar fast med ljud till.
Redan i den förstå tablån blev det omöjligt för mig att inte dra paralleller till Derek Jarmans Caravaggio - en film jag älskar. Tonen är densamma, konceptet med att faktiskt berätta en film med hjälp av tablåer snarare än med handling som en berättelse. Båda filmerna lyckas dessutom ta tillvara bildspråken från den konstnär som de berättar om.
För mig blir det dock tydligt att Greenaway helt borde ha undvikit att ha en handling i en mer traditionell bemärkelse. Visst, det gör Nightwatching aningen mer tillgänglig, åtminstone på ytan. Handlingen kommer lite i vägen för vad tablåerna säger. Man ser inte handlingen pga dialogen så att säga.
På det hela var filmen en angenäm upplevelse, klart sevärd, en audiovisuell bekantskap värd att göra.
Bonusen var den frågestund med regissören som följde. Jag är helt förälskad i hans totala arrogans, hans förolämpande av publiken samt hans egen övertygelse om hur rätt hans synsätt är (jag håller givetvis inte med honom om hans analys även om den har poänger). Men frågestunden i sig blev något av en absurdistisk scen där ingen egentligen hörde vad de andra sade. En scen där människor blev förnärmade, talade om en sak fast samtalet egentligen handlade om något annat. Samt att alla var förbaskat artiga mot Mr Greenaway eftersom de beundrar hans arbete. Lysande!
[Jag själv var givetvis tyst och iaktog det hela med min vanliga arroganta attityd gentemot mina medmänniskor.]
1 kommentar:
Jag tror att Peters är störst.
Skicka en kommentar