Magdalena Neuner - en liten hyllning

[Neuner med guldmedalj från lördagens (16 februari) masstart.]

Så är världsmästerskapet i skidskytte över för i år och jag sammanfattar hur det har gått för min personliga hjältinna Magdalena Neuner. Vid 21 års ålder har hon redan tre individuella guld från VM. Förra året vann hon damernas sprint samt jaktstart och i år så tog hon guld i masstarten. Att hon två år i rad tagit guld i damernas stafett är inget mysterium, det tyska damlandslaget åker och skjuter som vore de halvgudar.

[Neuner skjuter]

Som sagt, hon är endast 21. Hon flyger fram snabbare än alla andra i spåret och det liggande skyttet funkar stabilt, om än ej perfekt. Den stora svagheten är det stående skyttet, och det är det som har kostat henne medaljer i årets VM, men med tanke på hennes ålder är hon ursäktad. Om hennes skytte utvecklar sig i rätt riktning så kommer Magdalena att bli i stort sett oslagbar, en underbar framtidsvision enligt mig...

Så här placerade Magdalena sig i årets VM:
Sprint -17e plats
Jaktstart - 6e plats
Mixed stafett - 1a plats, övriga lagmedlemmar:Sabrina Buchholz, Andreas Birnbacher, Michael Greis
Masstart - 1a plats
Stafett - 1a plats, övriga lagmedlemmar: Martina Glagow, Andrea Henkel, Kati Wilhelm

(alla fakta och bilder hämtade från Biathlon World)

[Kati Wilhemm, Magdalena Neuner, Andrea Henkel och Martina Glagow]

Six Nations - fem matcher in i årets upplaga

Men Tanten, du gillar väl inte den rugby som spelas på det norra halvklotet? Är inte du fanatisk anhängare av ett lag från södra afrika? Detta är exempel på frågor den vakne läsaren ställer när de ser rubriken på det här inlägget - och visst är det så. Men som varje svensk rugbyälskare vet så handlar vad man tittar på väldigt mycket om vad man har möjlighet att se...

Så, årets upplaga av Six Nations* drog igång förra helgen. Jag hade nöjet att få se samtliga tre matcher och insåg snabbt att även om det är fel lag, fel typ av spel och fel halvklot så var det riktigt underhållande ändå. Det var ganska mycket grisig rugby (jag hittar inget bättre ord) med tappade bollar, missade passningar, dåliga scrummar (hur översätter man?) men på samma gång var det mycket vilja, mycket stolthet och mycket kamp.

Wales lyckades charma mig så jag har bestämt mig för att hejka lite extra på dem. Det är något visst med ett lag där hela främre raden (hela scrumen faktiskt) ser ut som om de just har klivit ut ur grottan... Det här ska inte tolkas som att jag menar att de ser efterblivna ut! Snarare ser de brutala ut - en egenskap jag håller högt i rugbysammanhang. Att Wales dessutom vann mot England på Twickenham för första gången på tjugo år förra helgen är en stor bonus. Gårdagens match mot Skottland var även det en härlig uppvisning i bra grisrugby, mums.

Jag ser fram emot Wales fortsatta äventyr och hoppas att de fortsätter sin vinstsvit.

För mer om matchresultat gå hit.


* Six Nations är en turnering som hålls årligen. Länderna som tävlar mot varandra är England, Skottland, Wales, Irland, Frankrike samt Italien. Varje lag spelar mot varandra en gång och det lag som vunnit fölest matcher, alternativt har bäst poängstatistik, vinner.

Vi firar segern på Youtube.

Rugby World Cup 2007 Springboks Tribute
Se Bokke sjunga N'kosi sikele Africa inför finalen.
Springbok Spirit in London, UK - RWC 2007 winner - dålig kvalitet men vilken känsla!
RWC 2007 Final Highlights England v South Africa
Springbok RWC 2007 Champions!
ZOO office celebrates
Springboks
Springbok 2007 Wordcup Glory www.gobokke.com

Om du personligen vill gratulera Bokke gå hit!

Till sist något, nästan, helt annat bara för att den är söt.

Världsmästare!

Jag jublar och är euforisk.
Bokke gjorde det, de vann.
Springboks är världsmästare i rugby.
De vann med 15 poäng mot Englands 6.

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!

37 -13

Bokke till final.

Så glad, så lycklig.

Lördag kväll klockan nio är det final.

Go Bokke!

Det är dags att vinna igen.

Go Bokke!

Inför morgondagens semifinal, när jag med stor sannolikhet ännu en gång kommer att ligga i fosterställning på golvet, så erbjuder jag här lite trevliga uppladdningslänkar inför matchen.

En finfin supportervisa kan man hitta här.

För chatforum, spelarbios och allmän Bokkekänsla gå hit.

För uppladdning baserad på nostalgi vill jag slå ett slag för några finfina saker på youtube.

En hyllningsvideo till världsmästarlaget 1995 på afrikaans finner du här. Ett riktigt nyhetsklipp hittar du här.

Trots sin töntighet så slänger jag även in en annons...

Slutligen slänger jag in en liten komsik hemmavideo av en glad, dansande son till tonerna av Hier kom Die Bokke.

En sen rapport från kvartsfinalerna den 6 och 7 oktober.

Förra helgen bjöd verkligen på nagelbitarrugby, stora överraskningar och väldigt bra rugby. Som extra bonus förstod jag äntligen att radion via RWCs hemsida var gratis. Så nu kunde jag höra matcherna live istället för att bara läsa dem - i sanning en förbättring.

Kvartsfinal 1 sparkades igång vid tre om lördagen och kombattanterna var Australien mot England. Det här var definitivt en match i kategorin "det är klart att Wallabies vinner", iallafall var det vad jag trodde vid avsparken men tji den. England tog tag i sitt spel och höjde sig rejält jämfört med hur de hittills har spelat samtidigt som Australien inte fick till sitt spel. Matchen var tokspännande in i det sista och när slutsignalen ljöd jublade alla engelsmän. Slutresultat: Australien 10 - 12 England. George Gregan hade nog inte riktigt tänkt sig att det var så här hans karriär skulle sluta...

Kvartsfinal 2 spelades mellan Nya Zealand och Frankrike klockan nio samma afton i Paris inför en, milt sagt, entusiastisk hemmapublik. Även här fick jag njuta av åttio minuters stenhård kamp, även i den här matchen var jag säker på att All Blacks skulle vinna och även i den här matchen hade jag fel. Frankrike vann med 20 poäng mot All Blacks 18.

De här skrällarna fick mig att bli sjukt nervös inför söndagens kvartsfinal mellan Bokke och Fiji. Betydde den pågående trenden att mina hjältar i grönt och guld skulle bli hemskickade på samma brutala vis? När starsignalen för matchen ljöd satt jag spänd i min fåtölj och det enda som existerade var kommentatorernas röster i mina datorhögtalare. Första halvleken var hanterbar och när pausen kom ledde Sydafrika med 13 poäng mot tre. Det här hade dock ingen övertygande lugnande effekt på mig eftersom jag efter lördagens matcher var väl medveten om hur snabbt man kan bli av med en sådan ledning...och mycket riktigt halvägs in i andra halvlek så var ställningen helt plötsligt 20 lika. Jag övergick till att ligga i fosterställning på golvet och tugga på min tröjärm - hur skulle det här sluta?! Det slutade bra, efter 80 minuters total speltid var ställningen Sydafrika 37 - 20 Fiji, men vägen dit var otäck. Nu kunde jag dock andas ut och njuta av att Bokke hade sin semifinalplats.

Den fjärde nagelbitaren spelades klockan nio om söndagskvällen mellan Argentina och Skottland. Skottarna kämpade och slet men lyckades inte få till sina tries hur mycket de än försökte. Pumas vann välförtjänt med 19 poäng mot Skottlands 13. Jag erkänner dock villigt att jag hellre skulle vilja att Bokke mötte Skottland i semin, japp, jag tror att de vore enklare att besegra...

Helgens semifanalspelschema:
lördag 13/10 klockan 21.00 England - Frankrike
söndag 14/10 klockan 21.00 Sydafrika - Argentina

RWC 2007 - så här långt.

Nu är gruppspelet i världsmästerskapet över och på lördag inleds kvartsfinalerna - ett bra tillfälle att summera intrycken så här långt. Vad kommer jag ta med mig från de 40 matcher som har spelats? Låt oss gå igenom mina tankar grupp för grupp.

Pool A bestod av England, Sydafrika, Samoa, USA och Tonga. I den här gruppen har jag sett samtliga tio matcher. Jag ska inte gå igenom alla matcher utan bara lyfta fram mina favoritögonblick. Matchen England - Sydafrika har jag redan avhandlat så den ska jag inte tjata mer om.

En annan match jag kommer bära med mig, och skulle vilja äga, är den mellan Samoa och Tongaöriken, som traditionellt har krigat mycket med varandra, kriga på en rugbyplan var helt fantastiskt. Bara att se de bägge lagen utföra sina respektive krigsdanser innan matchen fick håren att resa sig på mina armar. Varje sekund som spelades sedan var ett krig om bollen, om territorium på planen och om att vinna ärorikt (ja, jag vet, ett gammalmodigt koncept men jag hittar inget annat som passar). Det hela slutade med att Tonga vann med 19 poäng mot 15.

Den riktiga nagelbitaren, ur min synvinkel, var matchen mellan Sydafrika och Tonga den 22 september. Vad jag naivt trodde skulle vara en enkel seger för mina älskade Boke visade sig vara en stenhård kamp som kunde ha slutat riktigt otäckt. Jag borde veta att man aldrig ska tro på enkla segrar... Matchen var otäck, spännande, välspelad och slutade tack och lov med att Sydafrika vann med 30 poäng mot 25. Jag satt kvar helt traumatiserad framför min bildskärm när slutsignalen ljöd och först en timme senare kände jag glädjen välla fram. Go Boke!

Slutligen vill jag lyfta fram den sista matchen som spelades i gruppspelet. Kontrahenterna var Sydafrika och USA klockan åtta om kvällen den 30 september. Här är det USA jag vill hylla. Ett lag som är bra nog att kvala in till VM men som inte är bra nog att erbjuda något reellt motstånd för de verkliga topplagen. De har dock kämpat väl hela turneringen och jag tror att de överträffade sig själva i söndags. De har sett och lärt av de andra lagen i VM och de bjöd rejält motstånd. De kämpade stenhårt om territorium och de lyckades göra två tries, varav det ena gjordes på ett fenomenalt vis av den unge Takudzwa Ngwenya som sprang ifrån självaste Habana! Matchen slutade 64 - 15.
som spelades den 16 september. Att se dessa två

Pool B bestod av Australien, och var en vinna eller försvinna match - vinnaren skulle gå vidare till kvartsfinal och förloraren fick åka hem.Den premissen ledde till 80 minuters lysande spel, kamp och spänning. Ända in i det sista så satt jag och tuggade nervöst på en penna. Det hela slutade med att Wales, Fiji, Kanada och Japan. Här har jag bara sett fyra av matcherna men jag tänker bara prata om den sista av dem. Den spelades den 29 september mellan Wales och Fiji. Fiji vann med 38 poäng mot 34.

Pool C bestod av Nya Zealand, Skottland, Italien, Rumänien och Portugal. Även här har jag sett fyra av matcherna och tar med mig följande små detaljer: Den fina rugbyn i matchen mellan Nya Zealand och Italien, passionen varmed den portugisiska truppen sjöng sin nationalsång inför mötet med All Blacks, hur irriterande lika Skottlands och All Blacks lagtröjor var. Matchmässigt vinner dock mötet Skottland - Italien den 29 september. Det var ännu en vinna eller försvinnamatch med hård kamp, bra spel och nagelbitning - Skottland vann i slutändan med 18 poäng mot 16.

Pool D innehöll värdlandet Frankrike, Irland, Argentina, Georgien samt Namibia och jag har sett fem av de tio matcherna. Öppningsmatchen på hela VM mellan Frankrike och Argentina (Pumas) tar jag definitivt med mig...

Så nu går jag och väntar på helgen när de sista åtta ska krympas till de sista fyra. Matcherna spelas enligt följande:

Lördag 6/10
15.00 Australien (vinnare pool B) - England (tvåa pool A)
21.00 Nya Zealand (vinnare pool C) - Frankrike (tvåa pool D)

Söndag 7/10
15.00 Sydafrika (vinnare pool A) - Fiji (tvåa pool B)
21.00 Argentina (vinnare pool D) - Skottland (tvåa pool C)

England - Sydafrika 9/14/07 klockan 21.00

OMG!OMG!OMG!OMG! Rugbymatchen jag precis såg var helt otrolig!

England mötte Sydafrika i Paris klockan nio igårkväll. Det här är en match jag har sett fram emot, hela tiden har jag hoppats att Sydafrika skulle vinna och att de skulle vinna övertygande. Men att det kunde ske på det här sättet trodde inte jag och nog ingen annan heller.

Slutresultat: England 0 - Sydafrika 36

De regerande världsmästarna var chanslösa, fantasilösa och hade inget att sätta emot mina hjältar i grönt. Först under de sista tio minuterna av matchen så började England faktiskt skapa chanser men Boks försvar var stenhårt och effektivt.

Fatta, att ta 0 poäng i en match när man är regerande mästare samt första seedad i den pool man spelar i. Jag tycker verkligen synd om engelsmännen och deras fans men resultatet visar faktiskt matchbilden.

Go Boks!

Rugby World Cup 2007

Så kom dagen jag längtat efter - världsmästerskapen i rugby började. Att följa evenemanget när man bor i Sverige visade sig dock vara svårare än vad jag hade trott. BBC Radio 5 live har visserligen rätten att sända alla matcherna live men dessvärre så måste man bo i Storbritannien för att kunna lyssna. Efter idogt sökande på nätet så fann jag dock en kanal som sände öppningsmatchen live.

Så premiärmatchen mellan Frankrike och Argentina tog jag del av genom att lyssna på den franska direktsändningen - och jag kan ärligt säga att jag inte förstod mycket... Som extra resurs läste jag även en liverapport som jag hittade på BBC. Matchen var spännande, stenhård och ytterst underhållande även när jag inte såg vad som hände. Det hela slutade med att Frankrike förlorade med 12 poäng (samtliga erhållna genom penalties) mot Argentinas 17. Jag jublade och hojtade "Heja Pumas!" Visst tyckte jag lite synd om Frankrike som nu, för första gången, har förlorat en VM match redan i grundspelet. Argentina var definitivt det bättre laget och det ska bli roligt att följa dem framöver.

Idag har en match spelats hittills, All Blacks mot Italien. Att blacks skulle vinna var det nog ingen som betvivlade, men oj vilken utklassning! För att fira den ärorika segern sitter jag nu och spelar Nya Zealands nationalsång om och om igen. Nu lite matchstatistik. Nya Zealand gjorde 11 tries, 9 conversions och en penalty. De vann med förkrossande 76 poäng mot 14. Jag är så glad!

Allt du behöver veta om VM hittar du här. På sidan kan du även följa matcherna live i en fin liten rugbytracker. Mer rugbyrapporter kommer och jag anar desvärre att alla kommer att vara skrivna på ganska dålig svenska eftersom jag är alldeles för exalterad för att bry mig om syntax och stavning.

Tri Nations All Blacks - Wallabies

Matchdatum: 21 juli 2007
Spelplats: Eden Park, Auckland

Såhär sjutton dagar senare hojtar jag så äntligen ut min glädje - grattis All Blacks! Både Bledisloe- och Tri Nations-pokalen stannar i Nya Zealand.

Matchen slutade 26 -12.

Farväl cykelsporten.

Jag ser rubriken på DRs hemsida och jag märker att jag slutar andas. Tårarna är på väg att ta sig fram men jag stålsätter mig och klickar mig vidare till själva notisen. Allt snurrar och jag vill skrika. Istället sitter jag helt tyst och stilla i några minuter innan jag inser att nu är det slut. Nu har det gått så långt att inte ens jag kan komma med överslätande kommentarer eller uppbåda ett uns av optimism längre.

Så ikväll tar jag farväl av en idrott som jag har levt med under många år nu. Jag raderar alla cykellänkar jag har i mitt bokmärkesfält, jag ska lägga mina cykeltidningar i pappersåtervinningen imorgon. Visst känns det vemodigt, visst kommer det komma stunder av saknad men jag är inte beredd att försöka bevara den här relationen. Priset är för högt för att jag ska vara beredd att betala det. Den känslomässiga berg och dalbanan jag utsätts för varje gång en älskad cyklist lämnar ett positivt prov är alltför slitsam.

Så farväl landsvägscyklingen. Vi har haft många fantastiska år och jag bär med mig många fina minnen, men det är dags för oss att gå skilda vägar.

Tour de France - Etapp 8

Först och främst en stor fanfar och mycket jubel för Michael "Kyllingen" Rasmussen! Inte nog med att han vann dagens klätteräventyr i alperna och tog ledningen i bergspristävlingen utan han erövrade även den gula ledartröjan för första gången i sin karriär. I saning en bedrift värd att hyllas för, så grattis!

För mig personligen är det dock två saker jag kommer ta med mig från dagens etapp. Den första är att Rodgers tvingades bryta tävlingen efter en vurpa där han ådrog sig skador. det här är ytterst sorgligt eftersom australiensaren var i fin form och såg ut att ha goda möjligheter att avancera i tävlingen om den gula tröjan.

Det andra minnet jag bär med mig är betydligt gladare. Iban Mayo cyklade som en gud och kom tvåa på etappen (2 minuter och 47 sekunder efter Rasmussen) - det är underbart att se honom i så fin form igen. De senaste åren har jag suttit och hoppats på Mayo i tävlingen och brutalt fått mina drömmar krossade. Nu håller jag dock tummarna för den sege lille basken och hoppas på att han minst hamnar bland de tio främsta till slut. Go Mayo!

Tri Nations All Blacks - Springboks

Matchdatum: 14 juli 2007
plats: Jade Stadium, Christchurch (vilket förövrigt är ett himla tufft namn på en ort)

Den här matchen var verkligen en jämn kamp om territorium och bollinnehav ända fram till den 68e minuten. Fram till dess var alla poäng som gjordes resultat av straffsparkar, All Blacks hade tolv poäng och Springboks sex.

Men så skedde det, All Blacks gjorde sin första try i 68e minuten och satte elegant sin därpå följande conversion. Sedan följde ännu en try och conversion tämligen raskt för All Blacks och man ledde med 26 poäng mot 6 när det återstod mindre än tio minuter av matchen. De sista poängen tog Blacks i injury time efter en lång kamp mellan de bägge lagen om att få kontroll över bollen och ta poäng.

Slutresultatet blev 33 - 6, vilket på intet vis ska ses som att ett lag dominerade det andra. Boks var överlägsna när det gällde att vinna bollen i scrums, Pienaar skötte sin uppgift som halfback alldeles lysande och laget spelade över lag ett bra spel såväl offensivt som defensivt. Jag medger att jag suckade djupt några minuter in i andra halvan av matchen när Pedrie Wannenburg skickades ut till the sin bin. Samma/motsvarande sak har skett i Boks två senaste matcher och det är i det skedet motståndarna har lyckats göra det avgörande målet som vänder matchen. Så skedde inte den här gången utan Boks försvarade sig eminent under de tio minuter man var en man mindre på plan.

Jag vill även lyfta fram några eminenta spelarprestationer hos All Blacks, Muliaina och So'oialo spelade verkligen helt underbart.

Nu återstår det bara en match i årets Tri Nations, den spelas på lördag mellan All Blacks och Wallabies. Spänningen är olidlig eftersom de bägge lagen har lika många poäng i tabellen och slutsegern i turneringen alltså är öppen. För Springboks är dock äventyret över och allt som återstår är att hoppas att de vinner betydligt mer i årets world cup-spel.

Tri Nations Wallabies - Springboks

Matchen spelades 070707 i Sydney.

Inledningen var magisk, redan efter sju minuter ledde Boks med 14 poäng efter att ha gjort två tries. I synnerhet deras andra try var magisk, Breyton Paulse lyckades ta bollen i en passning mellan två australiensiska spelarna och sprang sedan obehindrad de 50 meterna fram till the in goal area.

Hade jag inte av misstag fått reda på matchresultatet i förväg hade jag jublat. Istället fick jag en stor iskall klump i min mage, jag visste att från den sjunde minuten skulle matchen bara gå utför. Boks fortsatte spela bra men de sista tjugo minuterna av första halvlek blev de krossade av Wallabies.

Slakten fortsatte även i andra halvlek. Först tjugo minuter in vände det och Springboks vann åter lite mark och förde spelet lite mer. Dessvärre gjorde de inga mer poäng och det hela slutade med 25 - 17.

Så nu leder Wallabies årets Tri nations och Springboks ligger sist. En match återstår för Boks men jag anar redan nu att det kommer att gå åt skogen. Jag hoppas givetvis på seger men jag är väl medveten om att allt talar emot det. De spelar på bortaplan (i Nya Zealand), de kommer inte att skicka sina bästa spelare eftersom de vill prova vilka spelare som kan tänkas platsa i laget under världscupen senare i år. Så jag suckar en smula och drömmer om en seger i nästa match.

Tour de France - Etapp 3

Dagens etapp utvecklades på ett vis som medförde att det hela påminde om gamla tiders ketchupflaskor i glas. Först hände det ingenting i ungefär 235,5 kilometer men sedan hände allt under en kilometer.

Från starten i Waregem ända till den sista kilometern inne i Compèigne var behållningen till stor del det vackra landskapet som passerades. Det enda som bröt av lite var när den ursprungliga utbrytningen bestående av Ladagnous och Vogondy fick sällskap av Willems och Augé - det medförde ny kraft och en tempoökning som medförde att utbrytningen faktiskt höll ända fram till den sista kilometern.

Vid den punkten gav dock ketchupflaskan med sig och en vild jakt efter vinsten tog vid. Som om han vore skjuten ur en kanon trampade Cancellara på febrilt och höll hela vägen fram till mållinjen. Spurtarna i fältet kämpade febrilt för att komma förbi men den lille schweizaren tog elegant hem segern. Så ännu en gång har jag nöjet att säga grattis Cancellara och grattis CSC!

Tri Nations Wallabies - All Blacks

Den 30e juni var det så dags för den tredje matchen i årets upplaga av Tri Nations. Platsen för spektaklet var Melbournes cricketarena och lagen som skulle mötas var the Wallabies (Australien) mot All Blacks (Nya Zealand).

Min förväntning inför det hela var skyhög när jag nu idag äntligen hade möjlighet att se matchen och jag blev inte besviken. Kampen som utspelade sig på planen var magnifik med stenhård kamp om varje meter. All Blacks hade visserligen inte så stort bollinnehav som jag önskade mig men deras försvar medförde att australiensarna inte tog sig någonstans trots att de hade bollen. När det blåstes av för halvtid så ledde All Blacks med fem poäng och jag kände mig hoppfull inför andra halvleken...

Efter paus förändrades dock det hela och då en av All Blacks spelare sändes ut till the sin bin grusades mitt hopp. Wallabies passade på att göra ett try goal och med det var matchen öde beseglat. Trots tappra försök de sista tio minuterna så lyckades inte Nya Zealand komma tillbaka och Australien tog hem segern med 20 poäng mot 15.

Under matchens gång insåg jag även att jag har drabbats i en rugbyförälskelse - jag är helt betuttad i So'oialo. Vilken man, vilken spelare!

Den uppmärksamme läsaren kanske finner det märkligt att jag verkar hålla på All Blacks med tanke på att jag var en fanatisk Springboksanhängare i mitt senaste rugby inlägg. Jag vill därför klargöra hur min hjärna fungerar i det här fallet. Springboks har en alldeles särskild plats i mitt rugbyhjärta men om jag inte får se dem spela så är det All Blacks jag allra helst tittar på då jag finner dem nästan lika tuffa som mina sydafrikaner.

Tour de France - Prolog och etapp ett

Så var det dags igen. Åter ger sig den månghövdade ormen ut på sin treveckors tramptur genom den franska sommarnaturen och åter förvandlas jag till en asocial galning som är som fasttejpad framför teveapparaten.

Gårdagens prolog erbjöd vackert väder, tider som föreföll omöjliga att slå men som slogs samt en massa hurrande publik. Vinnaren blev den lille schweizaren Fabian Cancellara som avverkade de 7,9 kilometrarna på den imponerande tiden 8 minuter och 50 sekunder.

Dagens etapp från London till Canterbury vanns mästerligt av Robbie Mc Ewen i en rafflande spurt. Detta trots att han lite mer än 20 kilometer från målet var inblandad i en vurpa och var tvungen att köra ifatt klungan samt ta sig förbi den, ytterst imponernade.

Tri Nations Springboks - All Blacks

Ibland är det verkligen av godo att ägna sig åt nedladdning via nätet. En sådan stund infann sig i lördags när jag till min förvåning, men väldigt stora glädje, fann en alldeles färsk rugbymatch. Det är inte varje dag man som rugbyälskande svensk faktiskt får en chans att se sporten. Än mindre brukar det vara mina två favoritlag jag erbjuds.

Så nu har jag avnjutit en rafflande match. Jag har jublat, jag har suckat, jag har tuggat på naglarna. Och trots att "mitt" lag nesligen förlorade så måste jag erkänna att All Blacks förtjänade sin seger. Såsom de spelade de sista femton minuterna så var det nog, trots allt, rätt lag som vann.

Slutresultat:
Springboks (Sydafrika) 21 - All Blacks (Nya Zealand) 26