For the Bible Tells Me So
Nittiofem minuter nyanserad dokumentärfilm.
En film som inte bara vill berätta att det är ok att vara homosexuell utan även tar homofobin på allvar och vill berätta om dess historia inom den kristna fundamentalismen.
En film som låter människor från olika kyrkor och religioner komma till tals.
En film där fem olika, kristna amerikanska familjer berättar om den resa de tvingats göra i samband med att deras barn kommit ut.
En film som egentligen är väldigt, väldigt tydlig hemmahörande i USA men som ändå hade något att säga till mig här i Sverige.
Det kan givetvis vara så att filmen talar extra mycket till mig för att jag själv har varit väldigt bokstavstroende och befann mig i en sådan miljö när jag för första gången tvingades inse att jag blev kär i kvinnor. Men jag tror inte att det är hela förklaringen till att jag satt här som ett litet gråtande mähä när eftertexten började rulla. Jag tror att den här filmen har något att berätta för alla som någon gång funderat på relationen mellan bibel, kyrka och homosexualitet. Jag tycker, i skrivandets stund, att den här filmen borde vara obligatorisk för alla som ska jobba i en kyrka samt att den borde finnas tillgänglig för alla familjer som brottas med de här frågorna.
Filmen har ett budskap men den kör inte ner den i halsen på åskådaren, den tar tittaren som en intelligent, tänkande varelse på allvar. Den tar med en på en resa där den sakligt presenterar sitt budskap.
Jag har dock två smärre klagomål. Filmen innehåller en liten bit som är animerad. Den känns lite väl enkel, klapp på huvudet och helt onödig för att göra den egna ståndpunkten tydlig. Det kan mycket väl hända att det är en pastisch på informationsfilmer från den kristna högern och därmed faktiskt säger något till en nordamerikansk publik, men för mig känns den överflödig. Mitt andra klagomål rör musikläggningen. Likt så många andra dokumentärer så blir musiken mer manipulativ än nödvändigt. I synnerhet i de scener som är väldigt känslosamma i sig själva blir det här lite för mycket för min smak. Det hade räckt med föräldrarnas och barnens egna ord - de är starka nog.
De här två invändningarna ska dock på intet vis avhålla någon från att se For the Bible Tells Me so. Så hala upp ditt visakort och beställ filmen här. Eller på någon annan sida där man kan köpa filmer på nätet.
Nittiofem minuter nyanserad dokumentärfilm.
En film som inte bara vill berätta att det är ok att vara homosexuell utan även tar homofobin på allvar och vill berätta om dess historia inom den kristna fundamentalismen.
En film som låter människor från olika kyrkor och religioner komma till tals.
En film där fem olika, kristna amerikanska familjer berättar om den resa de tvingats göra i samband med att deras barn kommit ut.
En film som egentligen är väldigt, väldigt tydlig hemmahörande i USA men som ändå hade något att säga till mig här i Sverige.
Det kan givetvis vara så att filmen talar extra mycket till mig för att jag själv har varit väldigt bokstavstroende och befann mig i en sådan miljö när jag för första gången tvingades inse att jag blev kär i kvinnor. Men jag tror inte att det är hela förklaringen till att jag satt här som ett litet gråtande mähä när eftertexten började rulla. Jag tror att den här filmen har något att berätta för alla som någon gång funderat på relationen mellan bibel, kyrka och homosexualitet. Jag tycker, i skrivandets stund, att den här filmen borde vara obligatorisk för alla som ska jobba i en kyrka samt att den borde finnas tillgänglig för alla familjer som brottas med de här frågorna.
Filmen har ett budskap men den kör inte ner den i halsen på åskådaren, den tar tittaren som en intelligent, tänkande varelse på allvar. Den tar med en på en resa där den sakligt presenterar sitt budskap.
Jag har dock två smärre klagomål. Filmen innehåller en liten bit som är animerad. Den känns lite väl enkel, klapp på huvudet och helt onödig för att göra den egna ståndpunkten tydlig. Det kan mycket väl hända att det är en pastisch på informationsfilmer från den kristna högern och därmed faktiskt säger något till en nordamerikansk publik, men för mig känns den överflödig. Mitt andra klagomål rör musikläggningen. Likt så många andra dokumentärer så blir musiken mer manipulativ än nödvändigt. I synnerhet i de scener som är väldigt känslosamma i sig själva blir det här lite för mycket för min smak. Det hade räckt med föräldrarnas och barnens egna ord - de är starka nog.
De här två invändningarna ska dock på intet vis avhålla någon från att se For the Bible Tells Me so. Så hala upp ditt visakort och beställ filmen här. Eller på någon annan sida där man kan köpa filmer på nätet.
