Farväl cykelsporten.

Jag ser rubriken på DRs hemsida och jag märker att jag slutar andas. Tårarna är på väg att ta sig fram men jag stålsätter mig och klickar mig vidare till själva notisen. Allt snurrar och jag vill skrika. Istället sitter jag helt tyst och stilla i några minuter innan jag inser att nu är det slut. Nu har det gått så långt att inte ens jag kan komma med överslätande kommentarer eller uppbåda ett uns av optimism längre.

Så ikväll tar jag farväl av en idrott som jag har levt med under många år nu. Jag raderar alla cykellänkar jag har i mitt bokmärkesfält, jag ska lägga mina cykeltidningar i pappersåtervinningen imorgon. Visst känns det vemodigt, visst kommer det komma stunder av saknad men jag är inte beredd att försöka bevara den här relationen. Priset är för högt för att jag ska vara beredd att betala det. Den känslomässiga berg och dalbanan jag utsätts för varje gång en älskad cyklist lämnar ett positivt prov är alltför slitsam.

Så farväl landsvägscyklingen. Vi har haft många fantastiska år och jag bär med mig många fina minnen, men det är dags för oss att gå skilda vägar.

Tour de France - Etapp 8

Först och främst en stor fanfar och mycket jubel för Michael "Kyllingen" Rasmussen! Inte nog med att han vann dagens klätteräventyr i alperna och tog ledningen i bergspristävlingen utan han erövrade även den gula ledartröjan för första gången i sin karriär. I saning en bedrift värd att hyllas för, så grattis!

För mig personligen är det dock två saker jag kommer ta med mig från dagens etapp. Den första är att Rodgers tvingades bryta tävlingen efter en vurpa där han ådrog sig skador. det här är ytterst sorgligt eftersom australiensaren var i fin form och såg ut att ha goda möjligheter att avancera i tävlingen om den gula tröjan.

Det andra minnet jag bär med mig är betydligt gladare. Iban Mayo cyklade som en gud och kom tvåa på etappen (2 minuter och 47 sekunder efter Rasmussen) - det är underbart att se honom i så fin form igen. De senaste åren har jag suttit och hoppats på Mayo i tävlingen och brutalt fått mina drömmar krossade. Nu håller jag dock tummarna för den sege lille basken och hoppas på att han minst hamnar bland de tio främsta till slut. Go Mayo!

Tour de France - Etapp 3

Dagens etapp utvecklades på ett vis som medförde att det hela påminde om gamla tiders ketchupflaskor i glas. Först hände det ingenting i ungefär 235,5 kilometer men sedan hände allt under en kilometer.

Från starten i Waregem ända till den sista kilometern inne i Compèigne var behållningen till stor del det vackra landskapet som passerades. Det enda som bröt av lite var när den ursprungliga utbrytningen bestående av Ladagnous och Vogondy fick sällskap av Willems och Augé - det medförde ny kraft och en tempoökning som medförde att utbrytningen faktiskt höll ända fram till den sista kilometern.

Vid den punkten gav dock ketchupflaskan med sig och en vild jakt efter vinsten tog vid. Som om han vore skjuten ur en kanon trampade Cancellara på febrilt och höll hela vägen fram till mållinjen. Spurtarna i fältet kämpade febrilt för att komma förbi men den lille schweizaren tog elegant hem segern. Så ännu en gång har jag nöjet att säga grattis Cancellara och grattis CSC!

Tour de France - Prolog och etapp ett

Så var det dags igen. Åter ger sig den månghövdade ormen ut på sin treveckors tramptur genom den franska sommarnaturen och åter förvandlas jag till en asocial galning som är som fasttejpad framför teveapparaten.

Gårdagens prolog erbjöd vackert väder, tider som föreföll omöjliga att slå men som slogs samt en massa hurrande publik. Vinnaren blev den lille schweizaren Fabian Cancellara som avverkade de 7,9 kilometrarna på den imponerande tiden 8 minuter och 50 sekunder.

Dagens etapp från London till Canterbury vanns mästerligt av Robbie Mc Ewen i en rafflande spurt. Detta trots att han lite mer än 20 kilometer från målet var inblandad i en vurpa och var tvungen att köra ifatt klungan samt ta sig förbi den, ytterst imponernade.