Musik som får mig att gråta #3

Ofra Haza i ett liveklipp från minneskonserten i Tel Aviv efter mordet på Yitzhak Rabin.



Översättning av texten:

ALONG THE SEASHORE

Tell me how to stop the tears Tell me where there's another world to live in Tell me why there is no truth, only illusions So why should we try, and continue crying now? Along the length of the sea There are no waves; there is a world Broken into fragments on the pier Tell me how to stop the tears Tell me where there's another world to live in When people run into an inferno as if into the sea I would run into the fire, If only they would return from there Tell me how you live with death Hiding the tears every night - Tell me, how much longer? The fire that calls me Is not really there And the one who disappeared, Will he return, or is he already dead? Tell me how to stop the tears Tell me how.....

(översättningen hämtad här)

Musik som skapar spänning i din vardag.

Att jag har lätt eskapistiska tendenser med en dragning till rymden borde inte komma som en överraskning för någon. Nu har jag hittat ännu ett sätt att odla den här tendensen hos mig själv. I min spellista ligger nu tre skivor som spelas om och om igen. Soundtracken till säsong 1-3 av Battlestar Galactica (2004).



Vardagen blir betydligt mer spännande när man diskar till dramatisk musik såsom spåret Prelude to War från andra säsongen. Dessutom är det ganska roligt att inse hur många scener från serien som man faktiskt ser i sitt inre enbart med musikens hjälp.



De underbara skivorna finns att inhandla i en nätbutik nära dig, välj fritt utifrån personlig preferens.

Musik som får mig att gråta #2

La Stupenda sjunger Casta Diva såsom ingen annan kan!

Eurovision Song Contest

Så har den tiden på året infallit då hela landet verkar inträda i en kollektiv psykos - årets nationella melodifestivalcirkus har dragit igång.

Jag vill ju inte vara sämre utan ger er här mitt bidrag till schlagergalenskapen (och ber redan nu om ursäkt för hur löjligt lång den här posten blir). Eftersom jag är en missantrop som tycker att allt var bättre förr(nej, inte allt, jag vet, men det är lättare att vara kategorisk), definitivt anser att publiken inte ska bestämma samt att riktig schlager nästan alltid är bäst på franska så anser jag att man helt bör hoppa över tävlingen numera.

Istället sammanställer jag här sexton av mina personliga favoriter ur den internationella tävlingens historia till er förnöjelse. Så när eurovisionssuget sätter in så har ni allt ni behöver samlat på ett ställe. Låtarna är inte rangordnade utan presenteras kronologiskt. Håll tillgodo och sjung gärna med!

1959 är mitt första nedslag. Här får vi frossa i Nederländernas eminenta bidrag Een Beetje framfört av Teddy Scholten.




Redan året efter finner vi min nästa favorit och tillika det årets vinnare. Tom Pillibi framförd av Jacqueline Boyer för Frankrike.




Poupee De Cire, Poupee De Son tävlade för Luxemburg och vann 1965. France Galls framförande är verkligen helt lysande.




Sandie Shaw med Puppet on a String 1967 (japp, hon tävlade för Storbritannien och hon vann), min familj måste ha hatat den här låten när jag växte upp. Jag spelade den om och om igen...





Sverige finns faktiskt med på min lista i form av sitt bidrag 1968. I all sin underbara töntighet så är Claes-Göran Hederströms Det Börjar Verka Kärlek, Banne Mej det bästa bidraget vi någonsin har tävlat med enligt mig.




Oh, 1971 gav oss en låt som människor som förfestar hemma hos mig tvingas höra på minst en gång. Monacos Severine framför den svängiga visan Un Banc, Un Arbre, Une Rue.




Luxemburg, 1972, Vicky Leandros sjunger Après toi, mums.




1973 och ännu en låt som tävlat för Luxemburg. Den här gången är det Anne-Marie David som sjunger så att nackhåren reser sig, låten heter Tu te reconnaîtras.




L'oiseau et l'enfant är ett sant mästerverk, en visjuvel även utanför eurovisionsramen. Den gav Frankrike segern 1977 och introducerade mig för Marie Myriams röst.




1979...Hallelujah...Gali Atari and Milk & Honey...mums





Telex album gick varmt hemma hos min mamma och mig sommaren 1980, den här låten borde ha vunnit.





1983 ger oss två låtar som jag älskar. Dels vinnaren Corinne Hermès som tävlade för Luxemburg med låten Si la Vie Est Cadeau och dels Isreals bidrag som introducerade mig för Ofra Haza (låten heter Chai).






Belgien gav mig nästa bloss i mitt eurovisionsfyrverkeri i form av Sandra Kim med den livsbejakande låten J'aime la vie (1986).




Shir Habatlanim från 1987 års upplaga av tävlingen är en favorit i kategorin så fånig att den är helt oemotståndlig...





Sist, men inte minst ger jag er 80-talets bästa schlagerballad... Schweiz, Celine Dion och Ne Partez Pas Sans Moi.

Musik som får mig att gråta #1

Lyssna på Yael Naim & David Donatien

Du har hört dem i reklamen för den däringa nya lilla datorn från Apple. Men nöj dig inte med det lilla utan hoppa raskt till hennes/deras myspacesida och lyssna på fler härliga spår. Själv har jag fallit hårt för spåret Paris trots att jag inte förstår tillräckligt av texten.

Smärtfylld tolkning?

Vill bara slå ett slag för en Slayertolkning från min kompis Kodein.

Tanten rekommenderar...

Hej kära läsare (samtliga två...) här följer ännu ett inlägg där jag rekommenderar en massa saker som jag anser är er till fromma.

Först och främst vill jag varmt anbefalla en trevlig whisky: Glenfiddich den 15-åriga varianten. jag är väl medveten om att just det här märket är tämligen lättdrucket och välkänt. Likväl vill jag slå ett slag för just den femtonåriga varianten. Den har en trevlig friskhet i smaken som saknas i de yngre varianterna.

Det andra jag vill slå ett slag för är en av de stora sopranerna - La Stupenda! Jag har visserligen hört Joan Sutherland tidigare men det var först i lördags när jag inhandlade en samlingsskiva från förra året som jag verkligen överfölls av hennes storhet. Rösten, rösten, rösten - hur beskriver man den? Hennes tolkning av Casta Diva ur Bellinis Norma fick mig bokstavligt talat att gråta. hennes koloratur är ofattbar, värmen i rösten är vidunderlig och hennes hantering av de italienska såväl som de franska operorna är väl värd att avnjuta. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men hon kan ha petat ner Tebaldi från tronen som min favoritsopran vad beträffar den italienska repertoaren. Så, om du inte vill köpa en egen skiva så anbefaller jag dig att rusa till ditt lokala bibliotek och låna en skiva med La Stupenda.