Förra helgen inleddes årets upplaga av Super 14, turneringen där fjorton bästa lagen från Australien, Nya Zeeland och Sydafrika möter varandra. Så den gångna veckan har jag ägnat stor möda åt att välja ett av de Sydafrikanska lagen att heja lite extra på. Efter mycket slösurfande och själssökande så valde jag till slut lag - Vodacom Stormers. Min vana trogen har jag lyckats välja att heja på det lag som efter två omgångar ligger absolut sist i tabellen med noll segrar så här långt. De har egentligen inte spelat dåligt, men vad hjälper det om man inte gör poäng och vinner matcher. Så det verkar som jag har valt ett lag som passar mig perfekt, med stort hjärta, mycket vilja men som inte når riktigt ända fram. Som extra krydda till det hela har jag hittat det enda sättet (som jag funnit hittills iallafall) som jag kan följa matcherna lagligt på - Radio Sonder Grense. Afrikaans är svårare att hänga med i än holländska men jag ska nog komma in i det hela precis som Stormers kommer att vinna matcher - ännu kvartsår ju elva matcher i grundspelet. (När jag tittar i spelschemat slås jag av att det är matcher på långfredagen, det känns skumt och väldigt oväntat.)
Den andra tävlingen som tar tid i anspråk är Six Nations där tre av fem matcher nu är spelade. Som jag nämnt tidigare så har jag fallit för Wales oborstade charm och än så länge har det inneburit att jag match efter match hejat på det vinnande laget. Lördagens match mot Italien var en riktig guldklimp. Första halvleken var ganska ospännande, ordinär och när halvtidsvisslan ljöd var ställningen 13 -8 för Wales. Andra halvlek däremot, vilken rugby av Wales - en sann fröjd att titta på. Fyra tries och fyra conversions på fyrtio minuter - och riktigt snygga tries grundade på ett smart stjälande av boll i kombination med lysande löpning samt bra passningsspel. Slutresultatet blev 47 -8 till Wales.
I lördagens två övriga Six Nations matcher så vann Irland (över Skottland) och England (över Frankrike). Det här betyder att wales är det enda laget som inte förlorat en enda match ännu i årets turnering . Så nu längtar jag efter att få se de två återstående omgångarna och håller mina tummar för en walesisk seger.
Som extra bonus visade det sig idag att min församling verkar heja på Wales utan att de vet om det. Dagens avslutande psalm var nummer 298 som på svenska heter Gud, ditt folk är vandringsfolket. Melodin knåpades ihop av kantorn John Hughes kring det förra sekelskiftet och har fått namnet Cwm Rhondda (Rhonddas dal, ett ortsnamn med andra ord). När den sjunges med engelsk text så använder man William Williams text Guide me, O Thou Great Jehova (alt. Guide Me, O Thou Great Redeemer) medan man på kymriska använder Ann Griffiths hymn Wele'n sefyll rhwng y myrtwydd. I synnerhet i rugbysammanhang har den här låten status av en andra nationalsång för Wales. Jag är väldigt nöjd med att kyrkan tagit ställning i en sådanhär viktig fråga ( ja, jag är lätt ironisk). Som bonus och celebrering av Cymrus framgångar hittills kan jag inte låta bli att infoga följande video med ännu en textvariant på hymnen (bilderna är från 2005).
Den andra tävlingen som tar tid i anspråk är Six Nations där tre av fem matcher nu är spelade. Som jag nämnt tidigare så har jag fallit för Wales oborstade charm och än så länge har det inneburit att jag match efter match hejat på det vinnande laget. Lördagens match mot Italien var en riktig guldklimp. Första halvleken var ganska ospännande, ordinär och när halvtidsvisslan ljöd var ställningen 13 -8 för Wales. Andra halvlek däremot, vilken rugby av Wales - en sann fröjd att titta på. Fyra tries och fyra conversions på fyrtio minuter - och riktigt snygga tries grundade på ett smart stjälande av boll i kombination med lysande löpning samt bra passningsspel. Slutresultatet blev 47 -8 till Wales.
I lördagens två övriga Six Nations matcher så vann Irland (över Skottland) och England (över Frankrike). Det här betyder att wales är det enda laget som inte förlorat en enda match ännu i årets turnering . Så nu längtar jag efter att få se de två återstående omgångarna och håller mina tummar för en walesisk seger.
Som extra bonus visade det sig idag att min församling verkar heja på Wales utan att de vet om det. Dagens avslutande psalm var nummer 298 som på svenska heter Gud, ditt folk är vandringsfolket. Melodin knåpades ihop av kantorn John Hughes kring det förra sekelskiftet och har fått namnet Cwm Rhondda (Rhonddas dal, ett ortsnamn med andra ord). När den sjunges med engelsk text så använder man William Williams text Guide me, O Thou Great Jehova (alt. Guide Me, O Thou Great Redeemer) medan man på kymriska använder Ann Griffiths hymn Wele'n sefyll rhwng y myrtwydd. I synnerhet i rugbysammanhang har den här låten status av en andra nationalsång för Wales. Jag är väldigt nöjd med att kyrkan tagit ställning i en sådanhär viktig fråga ( ja, jag är lätt ironisk). Som bonus och celebrering av Cymrus framgångar hittills kan jag inte låta bli att infoga följande video med ännu en textvariant på hymnen (bilderna är från 2005).
